Dag 4
Det verkar som febern är på nedgående. Det är konstigt att av alla olika små o stora leder i kroppen är det mina knän som är värst. Har ni någonsin hittat ett par rostiga gångjärn som man bara inte kan slänga? Man sprutar på alla möjliga omiljövänliga kemikalier, tar fram sin stora tång o stoppar skruvmejseln i gångjärnet och bender det med allt man orkar. Det gnisslar fram o tillbaka, rostblandade kemikalier droppar på byxorna och man känner sig som en riktig karl!
Precis så kändes det i mina knä imorse. Tänkte på min fars artrotiska knä vilka han inte vill operera. Han kan knappt gå men han litar inte på ortopeder. Tänkte att ringa honom, vad tungt det var att sträcka ut knäna! Slog hans nummer och då hörde jag: Vem ringer du? Jo, nu var frun plötsligt intresserad av mig. Märkligt när jag hörde min egen röst. Grov mörk hes och rätt sexig röst. La på luren, ville inte göra far min orolig i onödan.
Rösten for mina tankar till världens bästa, ja världens absolut vackraste låt, What a Wonderful World by L. Armstrong. Har aldrig kunnat lyssna på denna låt en gång, den är bara vacker. Tänkte på hans manliga grova hesa sexiga röst, som min tänkte jag. Att han haft så mkt framgång o vilken karriär tack vare sin fantastiska röst som liknar min. Men vilket helvete han måste har haft att gå med influensa i över 40 år!

Lämna ett svar